lördag 26 december 2015

Ett intensivt 2015


2015 är mitt åttonde år som journalist och det känns som mitt intensivaste hittills.

Helt nytt för i år är att Helena Östlund och jag tagit över som redaktörer för tidskriften SocialPolitik. Tre av årets fyra nummer har vi gjort. Ämnena kommer att bli samma som tidigare. I de 21 år tidningen funnits har den envetet berättat om barns livsvillkor, om kulturens kraft och om hur socialtjänst, psykiatri och kriminalvård fungerar (eller inte fungerar). Vi ska försöka få ännu fler röster som inte vanligtvis hörs i media att komma till tals på egna villkor. Eftersom ämnena många gånger kan upplevas som tunga vill vi utveckla formen och göra den så lättillgänglig som möjligt. Vi kommer att ha fler korta texter, bildreportage och notissidor. Vi har också börjat med ett sammanhållet tema som en del av varje nummer. Hittills har vi haft; Ung på flykt, Alla är vi anhöriga och Yttersta skyddsnätet. Ämnen saknas inte, det som är vår ständiga huvudvärk är finansieringen. Bidraget från Kulturrådet, annonsintäkter och prenumerationer räcker helt enkelt inte så vi kommer att få använda all vår kreativitet för att hitta andra intäktskällor.

Mitt andra redaktörsuppdrag är inne på femte året. Jag trivs oerhört bra med att göra begravningsbranschens tidning Memento. När Enheten för bevarande på Kungliga Biblioteket som läser mängder av tidskrifter skrev såhär i sin blogg blev jag rörd:

"Memento tar ett helhetsgrepp på döden och ingångarna är konstens, litteraturens, juridikens. Olika religioners syn på döden. Den är spännande och stundtals väldigt fin."

"Memento kommer ofta med stort allvar och oförvanskad uppriktighet."


Varje vecka fortsätter Maria Korpskog och jag att försöka vara lite lättsamt skojjiga i kommunernas och landstingens tidning Dagens Samhälle, på sidan Offside. Ibland undrar jag hur vi ska få ihop det. Men knepet är nog att vara två och lita helt på varandras hämningslöshet i spåningsstadiet och goda omdöme i skrivfasen.

Under hösten har jag också gjort vinjetten Karriär i Dagens Samhälle. 13 texter blev det om kompetensförsörjning, ledarskap, löner och villkor. Som gammal PA-socionom kan man tycka att idéerna borde välla fram, men riktigt så enkelt har det inte varit. Jag vill gärna hitta egna ämnen och vinklar. De senaste texterna om gode-mansuppdraget och om att minimera fördomars påverkan vid rekrytering är jag nöjd med. Det här kommer jag att fortsätta med under första kvartalet 2016.

Hade jag haft mer tid skulle jag gärna skrivit mer i Arbetet, både vinjetten Arbetsdagen (det blev 10 sådana texter) och krönikor (blev totalt fem). Krönikor är en perfekt form att få vara lite vass med glimten i ögat som när jag skrev om hur ungdomar utnyttjas på arbetsmarknaden. Eller väldigt allvarlig som när det handlade om bältning av unga flickor i psykiatrin.

Skolfamiljen släpper jag helst inte fastän mina barn nu rejält vuxit ur skolåldern. Serier i undervisningen, hur göra det så bra som möjligt för barn med adhd, fritids, dataspel, flerspråkighet och nätmobbning var årets ämnen.

Årets udda-text blev om att stockholmare är dåliga på sopsortering i ETC.

Ett intressant uppdrag var att dokumentera när Rädda Barnen och Barn i behov bjöd in till rundabordssamtal i Riksdagshuset under rubriken Alla måste klara sig i skolan. 

Ett annat dokumentationsuppdrag på liknande tema gjorde jag tillsammans med Maria Korpskog  - Solstickans symposium Utsatta barn i dagens skola. 

Att dokumentera är kanske inte så kul rent journalistiskt men det ger tillfälle att lyssna på intressanta personer och få nya idéer.

Färre uppdragsgivare och mer jobb åt var och en av dem. Det är trenden. Så vad har saknats? Inga skrivarcirklar och inga föreläsningar har det blivit. Men det ena åtgärdas ganska direkt 2016. Den 20 januari ska Helena Östlund och jag prata med blivande socionomer på Socialhögskolan i Göteborg under rubriken Socialt arbete på samhällsnivå – media som plattform. 

Tack alla ni som låtit er intervjuas eller på andra sätt bidragit med idéer, kunskap, konstruktiv kritik och snälla tillrop under året som gått. Utan er hade det inte blivit några texter alls. 

Bilden är från Utö och en av årets bästa kvällar. Den får symbolisera solnedgång över 2015.


lördag 31 oktober 2015

Jag gör en ny karriär varje vecka

En sån här text i Dagens samhälle är 4000 tecken lång och ska handla om kompetensutveckling, kompetensförsörjning, ledarskap, löner och villkor eller arbetsmiljö. Ungefär så. Ja allt i kommuner och landsting förstås. Dealen är att jag gör en sådan här text i veckan under hösten. Som gammal pa-socionom borde det passa mig galant. Men det är inte alltid helt lätt att hitta ett bra ämne, helst med nyhetskrok. Och hur kan en vecka gå så otroligt fort? Jag hinner knappt göra klart en text så är det dags för nästa. Här är två exempel som jag är rätt nöjd med. Den ena texten handlar om hur man gör för att kombinera chefsrollen med ett yrke med stark identitet, till exempel läkare eller lärare. Den andra om hur Gävle kommun faktiskt tagit beslut om att aktivt anställa personer med intellektuella och psykiska funktionsvariationer. Målet 1, 5 procent av de anställda är nått och nu har man höjt ambitionen till 2 procent.

lördag 3 oktober 2015

Min första ledare

Jag är väldigt nöjd med det här numret av SocialPolitik. 
Ettan med Agnes Stubers bild på sig och mamma Anna-Eva är fantastisk. Och innehållet är bra också. Men det gick åt mycket energi. Och det är knappt vi hinner återhämta oss tills det är dags med nästa nummer. Det var inte helt lätt att skriva ledaren. Jag hade gärna gjort den lite längre. Men det är ändå min första ledare.


söndag 6 september 2015

Finns det något roligare än att göra tidning?

Nej, inte mycket i alla fall. Andra gången vi gör SocialPolitik Helena Östlund och jag i rollen som redaktörer och första gången som jag satt upp alla sidor på väggen hemma i mitt arbetsrum. Det ger en fantastisk överblick. Jag blir alldeles lycklig av att se tidningen växa fram. Och vilket enormt pill det är med att få annonserna rätt placerade. Och allting annat rätt. Hoppas verkligen ni kommer tycka lika mycket om innehållet som vi gör! Vad det blir? Tema anhörig ur en rad lika perspektiv. Sommarlov på flyktingboendet, förebyggande arbete mot självmord i Litauen och mycket mer.

söndag 30 augusti 2015

Sopsortering - min hobby

På somrarna brukar jag försöka göra något jobb som blir riktigt ordentligt en kombination av nytta och nöje. Helst vill jag att det ska handla om cykling och/eller något mysigt resmål. Men eftersom ingen (hittills) nappat på de goda idéer jag försökt med fick det bli en text om sopsortering. Det tillhör inte det jag vanligtvis skriver om, fast jag faktiskt kan ganska mycket och gjorde en hel del om avfall när jag jobbade på Dagens Samhälle. Nåväl, det här jobbet i ETC Stockholm gjorde jag bara av ren lust och nyfikenhet. Första gången jag gjort något för ETC och jag tycker att deras helgtidning är riktigt snygg och innehållsrik.

torsdag 30 juli 2015

Att förlora ett sjukt barn

För första gången ska jag göra två tidningar ungefär samtidigt, både Memento och SocialPolitik lämnas till tryck i början på september. Därför har jag förarbetat ganska bra under sommaren. Så det mesta känns under kontroll. Ett annat nytt uppdrag under hösten är att göra sidan Karriär i Dagens Samhälle.
En av de texter jag skrivit under sommaren handlar om Jenny och hennes 8-åriga dotter Freja i Sundsvall. För fyra år sedan dog Frejas tvillingsyster Tindra i levercancer. Det var på Långfredagen, tre dagar efter att tvillingsystrarna fyllt fyra år. "Visst kan ett barn dö, men vilken tur att det inte kan hända oss", tänkte Jenny in i det sista. Tindras död var kaotisk och dramatisk. Tre levertransplantationer gick hon igenom, men den fjärde fick avbrytas, hennes tarmar klarade inte mer.Man överlever, sorgen blir lättare att hantera. Jag har mina krascher, men inte lika ofta nu. Men det går inte en dag utan att jag tänker på Tindra, säger Jenny. 

Här är Jenny och Freja vid Tindras minneshyllor i vardagsrummet. 

torsdag 18 juni 2015

Hur ser din arbetsdag ut?

Det finns så väldigt många olika jobb. Alla har sina roliga inslag. Och mindre roliga. Och de allra flesta är krävande på något sätt. I tidningen Arbetet finns en fast vinjett varje vecka som heter just Arbetsdagen och där olika personer berättar vad de gör under en dag. För mig har det blivit sex sådana texter under våren och försommaren. Jag tycker det är roligt att tänka ut ovanliga yrken och kanske också indirekt försöka haka på någon aktuell händelse eller trend. Idag kom sista numret innan sommaruppehållet och vad kunde passa bättre då än att prata med campingreceptionisten Emil? För några veckor sedan träffade jag väktaren Nicolas. Innan dess intervjuade jag Josefine som är begravningsentreprenör, Evy som jobbar på stormarknad, Thomas som tankar kärror på Bromma flygplats och Fleming som kör taxi i Göteborg. Oj vad jag har lärt mig mycket av dem som jag inte visste innan. På bilden ser du orgelbyggare Jan Börjesson som stämmer orgeln i S:t Thomas kyrka i Vällingby. Den texten kommer någon gång i höst.

lördag 30 maj 2015

Ung på flykt: nu och då


När jag öppnar kartongen luktar det gott av nytryckt tidning. Andaktsfullt bläddrar jag igenom SocialPolitik 2/2015 där jag och Helena Östlund för första gången varit redaktörer. Den blev ungefär som när jag såg den på min dataskärm. Ja, egentligen blev den precis som på skärmen såklart men intrycket av en tryckt tidning är alltid annorlunda.
 

Vad jag gillar: Att vi fick till en helt ny form för ett notisuppslag, med bilder. Att vi fick ett bra tema, fast vi inte hade tänkt ut det i förväg. Jag tycker mycket om Helenas text om Helmi och hennes lillebror som kom som krigsbarn. Jag gillar min egen text om Musse och Isabella Canows nya bok- Möt mig där jag är. Det är Musse du ser på omslaget. Familjehemspoolens Caroline Åkerhielms debattartikel om hur socialtjänsten ställer rättsosäkra krav i upphandlingar sticker ut. Ja, jag ska inte räkna upp varenda text nu, men det finns faktiskt ingenting som jag tycker att vi skulle valt bort. Bilderna kunde varit bättre, vi kunde disponerat sidorna lite annorlunda. Men sammanfattningsvis är jag mer  än nöjd. Till Bokmässan kommer nummer 3  - då blir temat Anhörig. 

lördag 16 maj 2015

Memento får beröm



Enheten för bevarande på Kungliga Biblioteket har en blogg. Nu skriver de så himla fint om Memento att jag blir alldeles varm.
Jag måste citera lite:

"Memento tar ett helhetsgrepp på döden och ingångarna är konstens, litteraturens, juridikens. Olika religioners syn på döden. Den är spännande och stundtals väldigt fin."

och det här:

"Memento kommer ofta med stort allvar och oförvanskad uppriktighet."

Vissa dagar är det bara alldeles underbart att vara redaktör.

onsdag 15 april 2015

Cykelpromenad på hemmaplan

Då var årets vårcykling med journalist avklarad. Det brukar bli en sån varje år. Alltid med utgångspunkt i Alla dessa cykelpromenader i stockholmstrakten. I år höll vi oss extremt på hemmaplan som framgår av artikeln i vår lokala nättidning bättrestadsdel.
Den som blir intresserad av journalisten och fotografen Alexander Famsworth kan kolla in hans hemsida.

söndag 5 april 2015

Musse som etta?



Vad tror ni? Visst skulle Musse bra som omslagsbild på nästa nummer av SocialPolitik? Vi tänker ha ett tema som är ungefär Flyktingskap då och nu. Musse kom till Sverige som 15-åring för sex år sedan. Idag är han ordförande för Sveriges Ensamkommandes Förening i Stockholm och han har väldigt mycket tankar om hur mottagandet inte fungerar. Hur vi inte lyssnar på de ungdomar som kommer hit. Min idé är att i fotoramen i så fall photoshoppa in en bild av Helmi när hon kom som finskt krigsbarn under andra världskriget. Idag är hon över 80 år. Ja vi får se. Kanske blir det något helt annat. Det är mycket pyssel med att göra tidning. Roligt pyssel. När jag gör begravningsbranschens tidning Memento är det Johan Askegård på OTW som funderar ut hur omslaget ska se ut.  Det är han väldigt bra på. Här kan man se senaste numret. 

lördag 28 mars 2015

Krönika i Arbetet - inte varje vecka


Det är speciellt att skriva krönikor. Roligt, personligt och terapeutiskt. De bästa skriver jag när jag är upprörd men ändå klarar att hålla distansens såklart. Mitt mesta stoff har jag fått från skolvärlden under barnens alla år där. Då har jag skrivit av mig och mejlat till världens bästa redaktör Petra Sundqvist på Skolfamiljen och sagt: gör vad du vill med den här, släng den om den inte håller eller publicera. Det har blivit några stycken. Nu har jag "stora" barn och för dem och deras kompisar handlar det om att etablera sig på arbetsmarknaden. Verkligen inte så lätt. I höstas hände en grej som jag tänkte kanske kunde passa i LO-förbundens tidning Arbetet. Nånting som inte gick att skriva om annat än just i krönikeform. Jag skrev ihop och mejlade in med uppmaningen - gör vad ni vill med den här. Sen glömde jag det hela. I onsdags, typ fem månader senare, kl 20 vid pressläggningsdags ringde chefredaktören: Vi är i akut behov av en krönika och vi hittade en av dig här - kan vi ta den? Jag mindes först inte alls vad den handlade om. Men det är klart jag sa ja. Och här är den. 

Fortsättning några veckor senare. 
Jag blev inspirerad av att min krönika blev publicerad och skrev en till av bara farten. Som Arbetet kunde ha "i reserv". Och tänk! den kom också in. 
Jag har en till i huvudet men nu måste jag först göra klart Memento och SocialPolitik innan jag sätter mig och skriver ner den... Så här blev den.

torsdag 26 mars 2015

Gräv i Jönköping

Om man tvivlar på journalistiken är det bara att åka på ett seminarium med Grävande journalister. Då får man hoppet tillbaka. Så mycket viktigt jobb som görs. Granskningar som förhindrar och avslöjar korruption och maktmissbruk. Lyssnade på min favorit, för att inte säga idol, som jobbar som kommungranskare på Uppdrag Granskning - Sofia Djiobaridis. Var inte rädd att vara obehaglig, tyst eller detaljerad sa hon. Sofia har alltid med sig en stor pärm med allt researchunderlag när hon beger sig till kommunhuset. En verkligt duktig berättare är dokumentärfilmaren Tom Alandh, Han är 70 år nu men jobbar fortfarande. Hans råd var att inte själv stå i vägen för berättelsen. Och med rätt ton kan alla frågor ställas, även de svåraste. Så lyssnade jag  på Allmänhetens Pressombudsman som sa att fler anmälningar görs men fällningarna håller sig konstant runt 40 varje år. På Daniel Suhonen som berättade om arbetet med boken om Juholt. Visst har han rätt i att det är konstigt att ingen redaktion granskade spelet inom socialdemokratin med de systematiska och konstanta läckorna från Juholts eget kansli. Jag kommer att köpa boken Saudivapen efter att ha lyssnat på författarna. Så gjorde jag det där som det aldrig brukar bli tid till: tog en lång promenad längs de fantastiska Rosenlundsbankarna. Så här såg det ut där.

onsdag 14 januari 2015

Från kaos till ett bra liv med adhd

Det här är Jimmy Holmström. Han startade föreningen Bokstavsbarn när han själv var 17 år för att peppa och stötta andra barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf). Jag fick syn på Bokstavsbarns Facebook-sida för flera år sedan. Jag gillar den för att den har en så positiv syn, typ "adhd funkar" och för att Jimmy och hans kompis Simon som också skriver där är så personliga. Det kändes roligt att få ta kontakt med Jimmy och intervjua honom i samband med att jag skrivit en artikel om npf och särskilt adhd till nästa nummer av Skolfamiljen. Karin Forsberg, som jobbar på Riksförbundet Attention berättar om hur enkla lösningar i skolan kan göra stor skillnad för elever med npf. Att vi pratar mer om det här och lär oss mer allihop måste ju göra att vi kan möta varandra med större förståelse. Hoppas jag.
Bilden på Jimmy har Andrea Cimarosa tagit.