Lugnet tillbaka i Husby

Och nu hoppas vi att det är där för att stanna. De som känner mig vet att jag har stor respekt för det jobb alla olika anställda gör i både kommuner och landsting. Men jag kanske har mina favoriter ändå. Fältassistenterna. Inte bara för att jag råkar vara tillsammans med en f d fritidsledare och fältassistent (numera handläggare på Riksidrottsförbundet och proffs på att hitta bra cykelvägar på fritiden).
Nej det handlar om känslan fältarna har för "sina" ungdomar. Lugnet, närvaron, sättet att bygga relationer och skapa förtroende. Allt det där märks när de pratar om sitt jobb. Som föräldrar är vi många som känt en stor trygghet i att veta att fältarna finns där ute när våra tonåringar startar sin frigörelseprocess från oss och kommer i kontakt med både det ena och det andra.
Häromdan var jag i Husby och träffade Kajsa Sundell och Dennys Torrico. Det var då jag blev påmind om hur mycket jag gillar dem som bedriver socialt arbete ute på gator och torg. De gjorde mig glad när de förmedlade sin känsla för förorten och det positiva som finns där. Det blir en text i nästa Socionomen.

En stad där cyklar går före bilar

Visst hade jag hört om Amsterdam som världens främsta cykelstad. Men inte hade jag fattat fullt ut att man faktiskt kan planera en stad helt utifrån människors och cyklars behov. På riktigt. Inte någon gång under de tre hela dagar som jag nu cyklat i och utanför staden har jag känt mig störd eller trängd av bilar.

Det finns 75 kilometer kanaler i Amsterdam. 

Roffe är proffs på att planera bra turer så en dag åkte vi ut till vallarna mot havet. 

Nästa dag följde vi floden Amstel till mysiga byn Ouderkerk och ett superfint fik. 

Holland är ju känt för sina ostar så vi köpte några. 

Mera mat. På Van Gogh muséet.

Nu är jag väldigt taggad att skriva ett resereportage med fokus på cykel härifrån såklart. Vem vill ha det?