söndag 28 augusti 2011

Med livet på schemat

Det heter en avhandling av Camilla Löf på Malmö högskola. Den är läsvärd och pekar på en rad problem med livskunskapsundervisningen. Bland annat att det snarast är elevernas sociala problem än de gemensamma värdena i läroplanen som hamnar i fokus. Skolan har förlorat kontroll över sitt eget uppdrag säger Camilla Löf. Kvinnan på bilden heter Monica Wester och är mamma. Hon anmälde sina barns skola till Skolinspektionen för det sätt på vilket man genomförde SET (Social Emotionell Träning). Hon fick rätt. Vad får det för principiell betydelse? De här frågorna kommer min artikel i nästa nummer av Familjemagasinet att försöka reda ut.

fredag 19 augusti 2011

Så ska en slipsten dras

Den här kvinnan har ett CV som heter duga. Socionomexamen, journalist, riksdagsledamot, invandrings- och jämställdhetsminister, utrikeshandelsminister, ambassadör i Wien och Sveriges första EU-kommissionär. Anita Gradin heter hon och jag ska göra ett porträtt av henne till Kvinnotryck. Då kommer jag att berätta om hur hon skrev upp namnen på alla kompetenta kvinnor hon träffade i en svart bok. Den tog hon fram när olika poster skulle tillsättas. Det spred sig att hon hade en "kvinnobank" och andra bad henne ofta om tips. Ett bra sätt att promota andra kvinnor tycker jag.

måndag 8 augusti 2011

Att förlora en förälder dödar

Det var den drastiska rubriken på ett pressmeddelande i våras från två forskare vid Centrum för Ojämlikhet i Hälsa och Åbo Akademi. Framförallt gäller det barn mellan 10 och 18 år men även längre upp i åldrarna har en förälders dödsfall betydelse. Vad det kan bero på och vilket stöd som kan hjälpa barn och unga med en stor sorg till framtidstro har jag pratat med socionomen och psykoterapeuten Klara Yvonne Jonsson om. Hon menar att barn ofta blir missförstådda i sin sorg, att vi alltför ofta lämnar dem åt sin ensamhet. Klara Yvonne förlorade själv sin mamma när hon var 4 år. Hon har skrivit en handbok för ledare av sorggrupper för barn och unga - "Borta men ändå nära". På bilden har Klara Yvonne en tavla som hon gjort av sig själv som liten flicka, ett sätt att i vuxen ålder bearbeta sin sorg. Läs mer i kommande nummer av Memento.